- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
137

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Följande dag hade Einar ett långt samtal med
sin far i dennes enskilda rum innanför kontoret.

Under tre veckors tid stannade den D:ska
truppen. Walter uppträdde nästan dagligen. Laura gick
liksom i feber de aftnar hon ej såg honom; men i
hans klädloge kom hon ej mera och råkade honom
endast sällan, då han ej lät öfvertala sig att blifva
gäst i det Miintherska huset.

När hon, åtföljd af morbrodern och Einar, såg
honom som Egmont eller Don Carlos, hans gamla
triumfroler, i hvilka han ännu excellerade och som
han nästan kunnat spela med förbundna ögon, var
han åter hennes drömmars hjelte, och hon glömde
scénen i klädlogen, hvaraf hon ej heller förstod eller
mindes stort mer, än att han var olycklig.

Ändtligen, till Reginas stora glädje, afreste
skådespelaretruppen.

I sin kammare gick Laura till långt fram på
nätterna, deklamerande Clärchens rol, som hon lärt sig
utantill från början till slut; men om dagen vandrade
hon deremot omkring som en sömngångare och
svarade stundom alldeles bakvändt, då hon tilltalades.
Några skarpa tillrättavisningar väckte henne upp ur
dvalan.

»Det är verkningar af teatergalenskapen»,
förklarade Regina, och hon hade rätt: Laura drömde
endast om att sjelf få uppträda.

»Hvarför är du inte på kontoret?» sade Regina
en dag^till Einar, hvilken satt i barnkammaren, som
den ännu kallades, och skref så ifrigt, att han ej
märkte att hon kommit in.

»Jag har slutat der», sade han och steg upp.

Modern såg blott på honom, men teg.

»Mamma», sade han, »blif ej ledsen, men jag kan
inte fortsätta der.»

»Och hvad skall du då taga dig till?» frågade
hon tonlöst.

»Jag har talat vid pappa. Om du samtycker, reser
jag till Heidelberg i nästa månad.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free