Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ludvig slutade deremot sin skolgång och sattes
på ett handelsinstitut. Det var nu bestärndt, att han
skulle blifva faderns efterträdare.
Det var ett förfärligt enformigt lif, som nu
fördes i det Miintherska huset, nästan uteslutande
eg-nadt åt arbete; men Laura tänkte ej derpå, för henne
var det endast en beredelsetid för det brokiga,
lysande lif, hon skulle komma att föra. Allt sedan hon
i verkligheten sett, hvad som från barndomen varit
hennes längtans mål: en teaterrepresentation, blef det
för henne visshet, att hon också var skapad för
konstnärslifvet, att hon måste egna sig deråt, om ej
hela hennes tillvaro skulle blifva en enda lidelsefull,
otillfredsstäld längtan.
Regina behandlade henne nu, sedan Einar vaT
borta, med långt större vänlighet; men Laura tänkte
ej derpå. A.lla hennes tankar, hennes nätters drömmar
voro egnade framtiden och hvad som väntade
henne då.
Hon skulle, sedan hon blifvit konfirmerad, resa
till fadern, inöfvas under hans ledning och uppträda
som Clärchen eller prinsessan Eboli; hon trodde sig
mägtig hvilken rol som helst.
Några svårigheter såg hon ej. Hon skulle vårda
fadern, älska och omhulda honom; han skulle aldrig
mer känna sig olycklig, och sjelf skulle hon blifva
verldens största skådespelerska — med mindre
kunde hon ej nöja sig — och det syntes henne också
vaTa en temligen lätt sak.
I dessa drömmar innehade alltid Einar en mer
eller mindre lysande rol. Än spelade han Egmont
eller Don Carlos, än hade han skrifvit sjelfva
stycket, som var något ännu oöfverträffadt, och delade
med henne publikens hyllning, än åter frestade han
henne att öfvergifva alla triumfer för att blifva hans
maka, och Tomanens slut varierade ständigt: än
tillbakavisade hon honom med de stolta orden, att »hon
vigt sig vid konsten», än åter tog hon honom till
nåder, och de reste till sammans på en segerfärd genom
verlden, föregångna af sjelfva gudinnan Fama.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
