Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag är klädd som en prinsessa, du skall nog få
heder af mig på balen, morbror.»
Tillhörande den högre bourgeoisien och med
gamla, inom handelsverlden högt aktade namn, rörde
sig makarne Miinther i en sällskapskrets, der
rikedomen väl var den förnämsta tyngden på vågskålen,
men der bildning och talanger också kommo till sin
fulla rätt. För första gången infördes Laura nu i
dessa kretsar, från hvilka hon förut omsorgsfullt
hållits skild.
Passioneradt, liksom hade hon här funnit något
att hålla sig fast vid, kastade hon sig "in i
sällskaps-lifvets nöjen, och Regina följde henne på baler,
konserter och mindre tillställningar, liksom hade hon
sjelf funnit sin högsta lycka deri, och var lika
angelägen, som någonsin mödrar pläga vara, att Laura
skulle taga sig bra ut och blifva observerad.
Vid första åsynen föreföll hon kall och ansigtets
linier skarpa i a.11 sin ungdomlighet. Snart var hon
likväl säsongens lejoninna och ett föremål för allmän
hyllning.
Stel och rak, i höghalsad svart sammetsdrägt och
Juveler, satt Regina via en vägg, spejande efter
hvil-a som egentligen utmärkte Laura.
Då och då drog ett spotskt eller föraktligt
leende öfver hennes läppar, men hon stannade qvar på
sin post och var ständigt lika ifrig i sina forskningar.
Laura syntes endast visa föga intresse för aen
flock unga, rika ynglingar, som tillbedjande svärmade
omkring henne, och märkbart förminskades också
deras antal. Hon, som aldrig varit till sammans med
unga män och haft Einar till vän och förtrogen, fann
dem alla ytliga och betydelselösa samt tröttnade snart
på deras platta, insockrade fraser. De i sin ordning
kände sig bortkomna inför hennes öfverlägsna väsen
och blixtrande, stundom bitande infall och sarkasmer.
Med ledsnad såg Regina denna förhoppningsfulla
skara af beundrare draga sig tillbaka; men hon
tröstade sig dock med, att den solidare truppen så
mycket tätare slöt sig till sammans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
