- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
155

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om jag kan hindra det. Du känner förmodligen intet
af hans föregående lif, om det är för detta mål du
uppmuntrar hans besök i vårt hus.»

Bankiren, som var verkligt förälskad och tydligt
såg hvem han hade på sin sida, talade först vid
Regina och fick hennes bifall, innan han framförde sitt
frieri till Laura sjelf. Denna, som läst och tänkt så
mycket öfver de skådespel, hon studerat, och i hvilka
kärleken spelat så stor rol, hade ej för ett ögonblick
misstänkt, att den skulle uppenbara sig för henne
förkroppsligad i denna gestalt, som med ens blef henne
förhatlig. Hon hade aldrig tänkt på eller förstått, att
hon varit för vänlig och tillmötesgående; han hade
roat henne för stunden, men aldrig haft någon del i
hennes ensamma timmars skiftande tankar och
drömmar.

Bedröfvad och bestört förklarade hon, att hon
trott, att en man och en qvinna kunde träffas som
goda vänner och tala om saker, som intresserade dem,
utan att det derför behöfde anses som en uppmuntran
till varmare känslor; hon var ung och oerfaren, och
hade hon felat, var detta orsaken.

Något liknande en snyftning banade sig väg ur
hans bröst, då han bugade sig för henne och gick
för att aldrig återkomma.

Reginas harm kände inga gränser; åter igen bröts
henr - * je^a barns okufliga trots.

plågar mig så!», sade hon under strömmande tårar;
men det var ej förebråelserna, som framlockat dera,
utan tanken på att hon förorsakat en menniska smärta
och ej handlat som hon bort.

Outtröttlig som förut förde Regina henne på nytt
i elden; men Laura hade nu blifvit försigtigare och
nästan rädd för männens hyllning.

Dock, när hon omgafs af en skara konstnärer,
hvilket stundom hände, glömde hon sina föresatser
och hänförde dem alla genom sin glödande entusiasm
och sprittande liflighet. Hennes bleka kinder fingo

moster, tala ej mera derom, det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free