- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
168

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Hvilka underbara ögon!» tänkte han. »Men
lycklig är hon inte.»

* *

*



»Han skrifver på ett stort vetenskapligt verk>,
förmanade Regina; »gå inte så hårdt eller slå i
dörrarna, det kan höras ait ned och störa honom.»

Einar hade redan första dagen efter sin hemkomst
sagt, att han måste arbeta hela förmiddagen, från
tidigt på morgonen, och då ville han vara ostörd.
Deröf-ver vakade modern också med oförtröttadt nit, och
det stora hushållsmaskineriet gick under hennes
ledning så lätt och tyst som hjulet kring den väl
smorda axeln; men tjenarne gjorde sig sins emellan
lustiga öfver denna öfverdrifna försigtighet och
på-stodo, att det ej kunnat vara värre, om man haft en
dödssjuk i huset.

Vid middagsmåltiden, som intogs klockan fyra,
samlades familjens alla medlemmar, och derefter var
dagen helt och hållet egnad åt en behaglig
sam-manvaro, promenader, när vädret det tillät, eller
något nöje utomhus.

Med Einars hemkomst hade för Laura ett helt
annat lif börjat. Hon satt kanske nu, liksom förr,
en hel förmiddag och stoppade duktyg och strumpor
eller polerade silfver; men derunder fylde lyckliga
tankar hennes själ. Hon viste ej hvarför, men hon
kände sig åter ung, stark och frisk, och lifvet
framför henne låg glittrande härligt som insjön i
sommarsolens sken.

Hon talade ej mycket vid Einar; modern upptog
honom så helt och hållet, och hon kände aldrig
någon lust att här, inför henne, blotta hvad hon tänkt
och känt; men hon hade en förnimmelse af att den
dag skulle komma, då hon fick öpjma hela sitt hjerta
för honom — till dess kunde hon tiga. Nu hade hon
nog af att lyssna till hans ord, ty med honom hade
det kommit liksom en frisk flägt från lifvet, som pul-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free