- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
172

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Du vet, att den är illa sydd och missklär mig»,
svarade Laura mörkt.

»Jag tror inte, att det inverkar något på ditt
utseende, hur du än är klädd, Laura», inföll Einar
varmt.

Han hade suttit med en bok framför sig, som
det såg ut, fördjupad deri.

Bland gästerna var en ung, sextonårig flicka,
dotter till en af stadens rikaste köpmän, en blond,
förtjusande varelse, enkel och flärdfri. Klädd i
ljus-rödt siden, luftig och elflik, väckte hon allmän
beundran, och då Regina presenterade sin äldste son för
henne, tänkte hon, att om dessa båda blefve ett par,
skulle, hennes högsta önskan gå i fullbordan.

»Är hon inte förtjusande?» hviskade hon efter
första valsen, som han dansat med henne.

»Jo, mamma, det är hon verkligen», svarade han
lifligt, »så barnslig och okonstlad.»

Regina smålog och gick att uppfylla sina pligter
som värdinna.

»Har du någon dans ledig, Laura?» frågade Einar
längre fram på aftonen och trängde sig fram till
henne, der hon stod omgifven af en mängd herrar.

»Ja, en vals; jag har gömt den för din räkning,
ehuru du inte borde fått någon, då du visat dig så
liknöjd.»

»Jag dansar ogerna, som du vet», hviskade han;
»men i afton är det ju min skyldighet. Nu tror jag
mig ha dansat med alla, mamma bedt mig bjuda upp,
ocn således ha rättighet att tänka litet på mitt eget
nöje.»

Han hade aldrig sett henne uppträda i något
större sällskap, och det var som om han först nu, i
denna infattning, förstått hvad hon var: en begåfvad,
själfull qvinna, med hvilken männen äflades att
utbyta tankar.

»Är hon kokett?» frågade han sig sjelf, då han
först såg dem samla sig omkring henne och på
afstånd lyssnade till det lifliga meningsutbytet, der
hennes ord alltid tycktes vara det afgörande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free