Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mer uppväxte dock derunder ur hans vann a,
broderliga tillgifvenhet en brinnande, okuflig kärlek.
»Möt mig klockan ett utanför teatern», hviskade
han till Laura en morgon, då Regina vände
ryggen till.
Laura svarade endast med en bifallsnick, och
kaffet dracks, som vanligt på sista tiden, under nästan
fullkomlig tystnad.
På aftonen, sedan alla gått till hvila, stod
Regina, som hon så ofta brukade, i salsfönstret, väntande
att se ljuset släckas der nere. Hon kunde aldrig
somna förr än hon viste, att hennes älskling unnade
sig den ro, hon tyckte honom så väl behöfva efter
dagens arbete.
Ett sakta buller från tamburen kom henne att
spritta till. Ifrigt lyssnande urskilde hon lätta steg
och derefter huru låset vreds upp och dörren nästan
ljudlöst öppnades. Några ögonblick senare
öppnades också en dörr der nere, och allt blef åter tyst.
Hon kände huru blodet strömmade upp till
hennes hufvud, under det hjertat klappade med
stormande fart, och ofrivilligt tog hon några steg, liksom
vore hon färdig att ila efter dit ned, men stannade åter,
under det en vild skadeglädje fylde hennes själ. »Hon
må skylla sig sjelf», tänEte hon och stod sedan som
fastvuxen via fönstret, tills ändtligen låset åter vreds
om och hon hörde dörren till Lauras rum, som
säkert stått på glänt, sakta stängas.
Huru länge hon stått så, viste hon ej, men det
föreföll henne som en evighet. När hon lemnade
fönstret och gick in till sig, trängde sig en suck, djup
och tung lik en snyftuing, ur hennes bröst, hennes
tänder skallrade, som vid en häftig frosskakning, och
hennes darrande ben ville knappt bära henne.
Aftonen derpå stod hon åter på sin post,
bäfvan-de och dock nästan trotsigt önskaode att få höra
samma ljud som aftonen förut. Liksom då spratt
hon till, men en blick af svartsjuka och vrede flam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
