Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man kunde säga, att minnet af hvad han varit
var det enda, som nu egentligen lefde qvar af honom;
ty oafsedt detta skulle hans talang vant mer än
omtvistad. Vissa ögonblick eller scener kunde han ännu
höja sig till något helgjutet och stort, men
dessemellan var hans spel så slappt och matt, att det
inverkade störande på det hela. Hans namn tjenade dock
ännu som en hedersskylt för truppen, och direktören
behandlade honom som en i tjensten grånad veteran,
hvilken man är skyldig aktning och framför allt
öf-verseende.
Denna tid, efter hvilken Laura längtat, blef henne
en verklig pröfning, och oftast tyckte hon sig endast
finna ro i sin kammare eller vid pianot, då
teatern med dess afund och intriger låg långt bakom
henne.
Jörgen, hvars hjerta hon vunnit genom sin musik
och sin vänlighet, var nu åter på sjön, och Maren
bodde under hans frånvaro som vanligt nere i köket.
Då hon ej förmådde hindra sin älskling från att
uppträda och alla böner och öfvertalningsförsök
visade sig fåfänga, tog hon sitt parti och gick, så att
säga, sjelf in vid teatern — åtminstone sade några
spefoglar så. De funnos också, som rördes af att se
denna gamla qvinna dag efter dag följa den unga
flickan dit och vaka öfver henne med kärlekens
af-undsjuka ögon.
I slutet af april skulle Lauras debut ega rum.
Aftonen förut kom hon ut i köket och fann
Maren gråtande, der hon satt i en länstol framför
eldstaden med en kudde bakom ryggen. En ungefär
fjortonårig flicka höll på att torka och sätta upp
()orslinet på hyllorna, under det Marens ögon
ängs-igt och misstroget följde alla hennes rörelser och
företag.
»Ar reumatismen så svår nu igen?» frågade Laura
deltagande.
»Ja, nu har den rigtigt kommit sig i gång; jag
täukte att jag skulle slippa den i år, när den dröjt så
länge, men det var inte så väl.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
