Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Scenen i femte akten, då Clärchen vill uppvigla
folket till att rädda Egmont, och afskedsscenen med
Brackenburg voro en fullständig triumf. Bifallsstormen
höll på att aldrig lägga sig, och det uppstod
derige-nom ett dröjsmål i dekoration sförändringen.
Upphettad och med hvaije fiber spänd och
dubbelt känslig stod Laura åter mellan kulisserna. Nu
hade hon intet annat qvar än att, sväfvande på
molnen, lagerkröna sin hjelte.
»Blir det då aldrig slut?» tänkte hon och vred
sina händer i förtviflans ångest. »Han stapplar, han
kommer af sig, han kan inte ... O, min Grud», suckade
.hon och gömde ansigtet i sina händer, »hjelp honom!»
Sufflören gjorde hvad han kunde, ty publiken
visade tecken till otålighet och man hörae hviskningar
från salongen; men af Egmonts stora monolog
fram-sades endast tredjedelen, och scenen mellan honom
och Ferdinand var stympad ända till oigenkänlighet.
»Nu, nu är det tid», sade regissören och fattade
Lauras arm, der hon stod utom sig af förtviflan och
blygsel.
Hon vaknade upp som ur en dröm och följde
honom mekaniskt.
När hon sedan från molnen såg ned på Egmont,
uttryckte hennes ^ansigte till fullo det medlidande,
skalden tänkt sig; men det stod ej i hennes förmåga att
återgifva det segersälla uttryck, hon också borde tolka.
Applådernas åska genljöd genom huset.
»Det är bäst att du inte går in, pappa», sade Laura
ängsligt och sökte qvarhålla honom på den stol, der
han sjunkit ned; men han reste sig upp, lystrande
liksom stridshästen till trumpetens manande ljud.
»Skulle jag inte gå in, då publiken ropar mig?»
sade han med en glimt af fröjd i sina glanslösa ögon,
och stödd af Ketler och dottern bugade han sig
mekaniskt för den jublande mängden; men hon böjde
sig djupt, liksöm med en bön om förlåtelse, och
kunde ej lyfta sina ögon från golfvet.
* #
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
