Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ack, att äfven hon skall behöfva veta det!»
suckade hon.
Men när hon kom in och fadern fullkomligt
redlös sjönk ned på stolen vid dörren, var det ändock
en outsäglig tröst, att Maren, ehuru sjuk hon var, satt
der väntande på henne, och att hon fick lägga sitt
hufvud i hennes sköte och gråta ut sin sorg.
»Käraste barn, det kan hända den bäste», sade
denna smeksamt. »Jag förstår det så väl. .. han kände
både mod och krafter svika, och så . . . låt oss nu
bara få honom i säng, i morgon är det bra igen.»
Släpande sig på sin onda fot, hjelpte hon Ketler
att föra Walter till den lilla kammaren midt emot.
»Bädda sängen, barnet mitt», sade hon till Laura,
»sedan får ni gå in till er.»
»Jag vill helst ha honom der inne hos mig»,
svarade Laura ängsligt; »jag törs ej lemna honom ensam.»
»Kan aldrig komma i fråga», sade Maren,
barskare än Laura någonsin hört henne tala; »han sofver
hela natten som en stock, det ansvarar jag för.»
Laura satte sig i soffan inne i sin sängkammare;
hennes händer voro iskalla, men strupen torr och
liksom hopsnörd, och hon skälfde i hela kroppen.
»Han sofver, var alldeles lugn», sade Ketler, som
visade sig i dörren.
»Tack», sade hon och sträckte sina händer emot
honom; »jag kan aldrig tacka er nog.»
»Stackars barn», svarade han, »edra triumfer voro
Maren gått till hvila och Laura blifvit
ensam, släckte hon lampan och smög sig in till fadern.
Enformigt och sakta kom vågsqvalpet från
stranden som ett vemodigt ackompagnement till de sorgsna
tankame.
Denna epok i hennes lif, efter hvilken hon längtat i
åratal, hade nu kommit, och här satt hon ensam — ensam
som alltid. Den ende, som rätt skulle kunnat känna
med henne, var långt borta. Ingen hade deltagit i
hennes fröjd eller framgång, ingen enda i den
fullsatta salongen hade hållit af eller ens känt henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
