- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
211

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Hur förfärligt måste det ej vara att, som der
står, bibehålla sm intelligens och själskraft
oförändrade, att hafva sitt syfte lika klart för sig som alltid,
och dertill ega håg och längtan att kunna skapa,
men vara beroende af kroppen, öfver hvilken man ej
kan befalla och på hvilken tiden redan lagt sin
förvittrande hand!»

*Ja», svarade han, »det är förfärligt; men säkert
är det denna själens kraft och spänstighet, som gör
artisten blind för att kroppen ej längre räcker till
som dess verktyg.»

»Hvad Betty måtte lida!»

»Det gör hon säkert.»

»Men hvarför slutar hon inte medan hon ännu
är på sin höjdpunkt?»

»Ja, hvarför gör ingen scenisk konstnär det?
Hvarför gå vi här och öfverlefva oss sjelfva?» svarade
han med bitterhet. »Ni har ju läst om Tantalus . . ,
liksom han pinas och maTteras vi, liksom han törsta
och hungra vi . . . men efter bifall . . . och bli aldrig
mätta derpå. Det är som om tiljorna hölle oss qvar,
liksom magneten jernet. Vi försöka att rycka oss loss,
men en makt, en tjusning, vi ofta föTbanna, men
aldrig besegra, håller oss fångna. Att ej längre kunna
spela är det samma som att ej kunna lefva . . .
åtminstone är det så för mig.»

»Men ni är ännu på höjdpunkten, här är intet
annat än beröm», sade hon varmt och visade på
tid-ningsbundten.

»Ja, ännu är allt godt», svarade han med
segervisshet, men tillade strax derpå med dystert ansigte:
»Jag vet, att det kommer att låta annorlunda, och
den vissheten är tillräcklig att förbittra det
närvarande.»

»Om pappa sade de ej annat, än att han
varin-disponerad», återtog hon blygt.

»Han har varit stor nog för att kunna spela på sina
vunna lagrar ännu i många år; men jag önskade . . .
hvar och en, som håller af honom, måste önska,
att han ville sluta . . . Vore jag som fru Zandt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free