- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
218

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kerligen mest sjöfolk, och att fattigdomen också var
hemmastadd härstädes, förstod hon af den stora
skylten utanför ett ruskigt, förfallet hus, der ordet
»pant-lånekontor» skyldrade med förgylda bokstäfver.

Hon anade ej, att ringen, som blixtrade på
hennes finger och hvars historia morbrodern lofvat
berätta en gång, legat gömd der inne bland tusentals
spillror från ett förgånget välstånd.

Den bleka vintersolen hade gått ned och färgat
himlen med lysande orange, och när hon vek om
hörnet och blickade nedåt till venster, låg hafvet
framför henne lugnt och vid strandbrädden isbundet.
Hon igenkände aå, att det var der vid hamnarmen,
hon så ofta gått med modern för att se skeppen
komma och gå.

Nr 5 stod det ofvanför porten till ett orappadt
stenhus, betydligt större och mindre illa medfaret än
dess grannar. Uppkommen för trappan viste hon ej
hvart hon skulle taga vägen, då i aet samma flickan,
som räckt henne brefvet, steg fram ur dunklet och
förde henne till en dörr, öfver hvilken hängde en
fotogenlampa. Vid dess sken läste hon hvad som stod

§å det å dörren fästa visitkortet: »E. A. Ketler.
Skå-espelare.»

Utan ett ord vände hon nu om och var redan
nere i trappan, men flickan sprang efter henne och
ropade, i det hon fattade tag i hennes kappa:

»Gå inte, gå inte, hon väntar jul»

»Hvem?» frågade Laura med sträng röst.

»Den sjuka frun.»

Laura öfverlade ett ögonblick med sig sjelf.

»Öppna då!» sade hon beslutsamt och gick åter
fram till dörren.

Hon inkom genast i en enkelt möblerad matsal,
upplyst af en hänglampa, och till venster kunde hon
skönja de obestämda konturerna af två innanför hvar
andra belägna rum, hvilkas möbler, taflor och
gardiner blott otydligt aftecknade sig i dunklet.

Till höger var åter en dörr, som stod på glänt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free