Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Laura trängde sig fram, de hviskande samtalen
afstannade genast, läkaren gjorde en åtbörd, och hon
stod ensam med honom framför faderns känslolösa
kropp.
Hennes stora, ängsligt frågande ögon sänkte sig
i läkarens.
»Han lefver», var dennes svar.
»Tror ni, att han snart kommer till sans igen?»
»Kanske.»
»Men ni gör ingenting, ni försöker ingenting!»
ropade hon förebrående.
Han svarade ej.
Då förstod hon allt.
»Det fins då intet hopp», sade hon sakta och
sjönk ned vid soffan.
I det samma visade sig regissören i dörren.
Han vinkade åt läkaren och talade ifrigt vid
honom.
Laura märkte intet, der hon låg på knä,
hänfö-Tande skön i den präktiga guldstickade drägten. Då
nalkades läkaren henne.
»Var inte rädd», sade han uppmuntrande, »det är
en svår svimning, men han qvic-knar snart vid. Jag
stannar här och ser om honom medan ni är borta.»
»Borta!» sade hon häftigt och reste sig upp. »Jag
går inte härifrån.»
»Ni måste kläda om er», sade regissören med fast,
lugn stämma, »akten är strax slut, det blir knappt
om tid.»
»Och ni tror, att jag ämnar spela nu?»
»Ni måste, min fröken. Der ute sitta hundratals
väntande menniskor; ni får inte tänka på er sjelf.»
Det kom något vildt i hennes blick, liksom vore
hon sårad till döds, men hon lemnade rummet utan
att se sig om.
Betty Zandt och flere andra, hon viste ej hvilka,
klädde på henne den nattdrägt, hon skulle bära,
tvingade i nenne ett glas vin och förde henne till den
plats, hon skulle intaga frampå scenen, ty hon
ryggade tillbaka och ville ej gå in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
