- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
246

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

derefter smålogo de mot hvar andra, ett småleende,
smärtsamt att åse, som skulle vara uppmuntrande oeh
hoppfullt, men på hvilket ingendera trodde.

»Såg du henne, mamma?» frågade Lottchen, som
krupit upp på en stol, med ansigtet tryckt mot rutan.
»Hon bar en korg, jag undrar hvad hon hade i den?»

»Jag har sett henne flere gånger», svarade
professorskan, som stod bakom sin dotter; »jag tror, att
det är den vackraste qvinna, jag sett.»

»Hvem är det, min lilla hustru beundrar så
mycket?» frågade professorn, i det han lade bort
morgontidningen och såg på henne med blickar, som tydligt
visade, hvilken qvinna han ansåg vara den vackraste
i verlden.

»Den unga flickan, som bor raidt öfver förstugan.
Maren har berättat mig om henne. Hon är ej
lycklig, och jag skulle så gerna vilja bli bekant med
henne.»

»Jag tycker också om hennes ansigte», sade
professorn betänksamt, »men . . .»

»Hvad för men?» frågade professorskan
skälmaktigt.

»Vi ha ju nog af hvar andra . . . och jag är så
rädd om min lilla hustru . . . hon har ändock varit
aktris.»

»Att du, den fördomsfriaste, ädlaste man, jag
känner, kan komma med sådana inkast», inföll aen lilla
frun. »Du kan vara viss om, att aktriser kunna vara
lika hyggliga som andra qvinnor, och mycket bättre
till och med.»

»När det gäller dig», svarade professorn ömt, »är
jag för orolig för att kunna vara rättvis, fruktar jag.
Jag tror väl ej att min hustru kan lida af
bekantskapen med henne, men ändå ...»

»Maren känner henne, och på henne litar du väl?»
envisades hans hustru.

»Maren är en hedersgumma.»

»Och hon säger, att Laura . . .»

»Ja så, du vet att hon heter Laura; ni
fruntimmer äro er då alla lika.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free