Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det regnade hela aftonen, och Laura satt
lyssnande till det enformiga, tröstlösa .ljudet af
droppar-nes tunga fall mot gatstenarne. Öfver sitt huivud
hörde hon fru Sturm gå fram och tillbaka, och allt
emellauåt trängde en ihålig hosta till hennes öron; men
från rummen midt öfver den smala förstugan hördes
emellanåt ett klingande barnskratt eller muntra röster,
som svarade hvar andra.
En pinsam, tryckande nedslagenhet smög sig
öfver Laura, och på samma gång greps hon af afsky
för sitt eget jag och af en brinnande längtan efter
någon men niska att tala vid, att skratta och vara ung
med. Hon försökte vara ond på Maren och
professorskan för deras orimliga begäran ; men kunde de
förstå hvad detta piano var för henne, och hvad
skulle Einar tänkt, om han hört hennes svar? När
Maren kom med qvällsmaten, låg hon pä soffan,
gråtande öfver att hon varit så ovänlig, utan att dock
förmå besegra sin motvilja för att godtgöra hvad hon
brutit.
»Det är ett förfärligt väder ute!» sade Maren och såg
oafbrutet bortåt fönstret, som hade hon ej för ett
ögonblick märkt några andra regndroppar än de, som
föllo der utanför.
»Ja, måtte det snart bli solsken igen!» suckade
Laura med näsduken för ögonen.
Maren satte ned brickan, tog sitt förkläde och
dammade af ett par stolar, och medan hon så vände
den unga flickan ryggen och af alla krafter gned på
en inbillad fläck borta vid dörrlåset, tillade hon,
half-vägs i förstugan:
»Inomhus vet jag nog hvem som kunde vara
solskenet, om hon bara ville.»
Morgonen derpå hade flitiga nattvindar sopat
bort regnmolnen, aet blåste friskt och små hvita
ulliga molntappar seglade då och då öfver himlens
klara blå.
»I dag kommer det att gå undan», sade Jörgen,
då han gick förbi Laura, som stod redo att begifva
sig ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
