Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af den kärlek, hon så länge burit inom sig »om en
förborgad, afundsjukt bevakad skatt.
»Du skall spela. Jörgen säger, att du spelar
så att stenarne kunna gråta U ropade Lottchen och
drog henne med sig till pianot.
»Var inte så efterhängsen», förmanade profes&orn.
Men hans hustru räckte fram nyckeln och sade
enkelt:
»Det skulle vara oss en glädje att höra er.»
Laura slog upp pianot och strök smeksamt öfver
tangenterna; nennes hjerta klappade häftigt, det var
som om hon återsett en länge saknad vän.
Derefter slog hon några fylliga ackord, som om
hon profvat det, dröjde några ögonblick, liksom för
att samla sina tankar, och spelade så ett par af
Men-delssohns Lieder, just dem hon aldrig trott sig kunna
spela annat än för en åhörare. Hon gjorde sig ej
reda hvarför, men hon kände, att just nu kunde hon
ej spela något annat.
Lottchen stod bredvid henne liksom förtrollad.
»Spela merl» 11 p 1
glömmande sina åhörare, stundom också njutande af
att dela med sig och veta, att någon mer än Jörgen
— någon, som kände och förstod dessa melodier —
lyssnade dertill.
»Spelar ni Månskenssonaten?» frågade professorn,
som var en stor älskare af Beethoven.
»Ja. men jag är ej säker på att kunna den utan
till; jag skall springa efter noterna», svarade hon.
Hennes kinder glödde, hennes ögon strålade, och
hon skulle nu kunnat spela i många timmar utan att
tröttna.
Dörren till yttertrappan var stängd för blåsten,
men i trappan, som ledde från vindsrummen, satt
kandidaten. Vid första ackordet på pianot hade han
sprungit upp från soffan, och som han ej tyckte sig
höra så bra som han ville, hade han smugit sig nea.
Då Laura kora ut, reste han sig förlägen; men
då hon kom tillbaka med noterna, gick han fram.
Och Laura
stundom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
