Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrattade hon stundom, mera än hon någonsin skrattat
under hela sin lefnad.
»Jag är som barn på nytt», brukade hon också
säga.
För en, mer än för alla andra, var hon lifvets
solsken, nemligen för kandidat Sturm.
Hade hon ej vetat, ej dagligen sett, att ingen
badkur, intet solsken, inga milda vindar kunde mer
än möjligen något fördröja hans snara upplösning,
skulle hon säkerligen gjort allt för att minska den
till dyrkan gränsande tillgifvenhet, han egnade henne.
Hon talade med professorskan om hvad hon skulle
göra, och denna svarade:
»Hans korta lefnadsdag har varit tung och
glädjelös, jag finner intet ondt i att du gör solnedgången
skön.»
Hon spelade nu dagligen, och han satt bredvid
pianot, »liksom en annan förr suttit», tänkte hon, men
utan smärta eller bitterhet, tv framtiden låg ej längre
hopplös framför henne.
Hans mor var tacksam för den lycka, som
bereddes honom och som hon såg i den synbara, om
än tillfälliga förbättring, som inträdt i hans
helsotill-stånd, och sjelf tycktes han glömma, att han skulle
dö, blott för att njuta de stunder, han hade qvar.
Laura hyste för honom en äldre systers ömhet
och omtanke. Ofta var det på hennes arm han stödde
sig, då de vandrade ned till hafsstranden, och satt
hon ej bredvid honom, var han märkbart nedstämd
och orolig. Det var ljuft att vara så oumbärlig, och
hon underkastade sig gerna många små uppoffringar,
som hans sjuklighet kräfde, såsom att stanna hemma,
då hon långt hellre velat följa med de andra, eller
läsa högt, instängd mellan fyra väggar, då han ej
orkade ut i det fria.
Han tyckte om att höra hennes mjuka, klangfulla
stämma och lyssnade girigt till hvarje ord, på samma
gång hans ögon hängde fast vid de själfulla dragen
och den formfulländade gestalten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
