- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
267

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ingen är god eller ond ensamt för sin egen
skull», tänkte hon; »hvar och en är satt som en
varning eller ett exempel för andra, och i det blotta
medvetandet, att det finnes menniskor, man fullt kan
akta och älska, ligger en tröst och uppmuntran, som
intet afstånd kan borttaga.»

$ $

*



Till det yttre var allt sig likt i det Miintherska
hemmet, och dock hade, från den stund Laura
lem-nade det, liksom en kylig vind dragit in deri och
skiljande lagt sig mellan moder och son, mellan man
och hustru.

I sin första uppbrusande förtviflan hade Einar
talat hårda ord till sin mor, och i sin svartsjuka
vrede hade hon yttrat sig så orättvist och förolämpande
om den qvinna, han älskade, att han sade sig aldrig
kunna förlåta eller glömma det.

Detta gjorde han väl dock till en del, ty han
såg hvad hon led och viste, att det var hennes
gränslösa kärlek till honom sjelf, som gjort henne grym
och hänsynslös; men förhållandet dem emellan blef
aldrig det samma som förut.

Han kände Laura för väl för att ej veta, att hvad
hon sagt honom i sitt bref var ärligen menadt, och
hennes bön, att han ej skulle uppsöka henne, var så
rörande innerlig, att han ei ville göra henne emot,
helst han förutsåg, att det för dem båda skulle
blifvit en onyttig kamp, som hon fordrade af hans
kärlek, att han skulle bespara henne.

Den första tiden efter hennes flykt kunde han ej
arbeta; han hade ingen ro vare sig natt eller dag,
och modern hade rätt i, att han förde ett vildt lif.
Han sökte döfva sina q val, och stundom tänkte han,
att de ord, han sagt henne: »om du nu försmår mig,
är jag en förlorad man», skulle gå i fullbordan, och
han fann liksom en vild skadeglädje deri.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free