Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stämman blef allt innerligare, och orden flödade från
hans läppar.
»Från det jag var barn», fortsatte han, »och
första gången såg ett teaterstycke, längtade jag att sjelf
kunna skrifva. Sedan har denna längtan vuxit,
oupphörligt vuxit, och det var ej endast de ädla klassiska
storverken, som manade till efterföljd, nej, jag har
suttit och sett platta, simpla saker gå öfver scenen,
sett menniskorna skratta åt lumpenhet och krass
materialism, och då . . . ja, just dä har längtan att säga
dem något ur mitt hjerta gripit mig med jettekraft.
Jag har blickat ut öfver menmskohopen omkring mig
ocn tänkt, att jag en gång ville visa den något
bättre, ville få den att gråta, att jubla och känna med
mig. Jag ville sitta i en mörk vrå och osedd höra
snyftningarna och dessa undertryckta vittnesbörd om
att hjertat talar, som komma likt ett obestämdt brus
från upprörda själar. Jag ville väcka, ej smärtans
tårar, men mediidandets, hänryckningens. Jag ville
i det tårade ögat se hänförelsens flamma, som tändes
att slockna med minuten, men som dock varit ett
evighetsbud.»
Han stannade liksom för att hemta andan och
fortsatte med lugnare röst:
»För ett par år sedan tänkte jag, att jag ej
skulle kunna bära ett nederlag; men nu tror jag, att jag
kan det. Då tänkte jag, att jag sagt allt hvad jag
hade på hj.ertat och ej skulle kunna åstadkomma
något mera eller bättre; nu vet jag, att ju
meraiaggif-ver, dess rikare blir källådran inom mig. LycKasjag
ej nu, lyckas jag kanske med ett annat stycke, som
blifvit mottaget till uppförande i Hamburg. Jag
tänker ej ensamt skrifva för scenen, men jag gör det
helst, tv jag anser mig då kunna verka mest. En bok
läses af iå och glömmes lätt, men hvad man ser
liksom lefvande framför sig, sitter oftast qvar.»
Ludvig egde en förmåga att vara hemtreflig och
prata om småsaker, som Einar alldeles saknade; men
oaktadt alla hans bemödanden blef aftonen lång och
dyster. Det, hvarpå alla tänkte, vågade ingen berö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
