- Project Runeberg -  Vid gassken och dagsljus : Bilder ur teaterlifvet /
274

(1885) [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ibland stannade handen, som förde sämskskinnet,
men strax derpå gned hon, som gälde det lifvet, på
en sked eller ljusstake.

»Jag har tagit mig ledigt en stund», sade Ludvig,
i det han steg in; »jag tänkte, att vi skulle prata litet
i vår ensamhet.»

Han lade sin venstra hand på hennes axel, men
hon sköt bort den med en nästan omärklig rörelse,
som han dock ganska väl kände.

Då tog han en stol och satte sig bredvid henne.

Hon arbetade flitigare än förut, ty hon kände,
att hans blickar voro fästa på henne, och hon
vågade ej se upp.

»Det går ett tåg i natt», sade han efter en stunds
tystnad; »du kan vara i Z*** i morgon eftermiddag.»

Hon hade också tänkt på detta tåg — ja, bära
sig åt hur hon ville, kunde hon ej tänka på något
annat — men hon svarade med hård stämma:

»Och hvartill skulle det tjena?»

»Det skulle göra Einar lycklig, om du såg hans
stycke uppföras.»

Nu flammade hennes vrede upp.

»Hvarför har han gjort mig den sorgen att
skrif-va det? Han viste redan som barn, att jag afskyr
teatern och anser som en synd att gå dit, och nu vill
han, och ni alle sammans, att jag på gamla dagar
skall svika min öfvertygelse. Jag hade väntat mig
något stort af honom, och så kom detta . . .»

En snyftning afbröt hennes ord.

»För öfrigt», tillade hon, och stämman blef åter
kall och hård, »behöfver han mig inte. Han har nog
af att mängden skriker, klappar händerna och
stampar af förtjusning . . . Sådant der afskyr jag, och
jag . . . jag skulle blifva den enda, som sutte der
kall och känslolös, när alla andra jublade hans lof.»

»Men om nu stycket inte går, om det skulle
falla?» •

»Falla, hvad menas med det?» frågade hon
bestört.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lwgassken/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free