Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Förlåta . . . hvad då?» frågade han muntert.
»Att ... att det sett ut som om jag inte älskat
dig.»
Han teg några ögonblick.
»Men au har gjort det ... i alla fall gör du
det nu»
»Om du inte varit, hade jag ej stått ut de sista
två åren.»
»Tror du inte, att jag förstår hvad du lidit och
hur olycklig en sådan, allt uppslukande känsla som
den, du hyst för Einar, kan göra en menniska?
Stackars mamma, det har gjort mig så ondt om dig!»
»Den känslan har gjort mig orättvis, grym och
bitter.»
»Men den kan blifva till välsignelse också. Du
skall få se, att vi alle sammans skola blifva så
lyckliga som i sagoböckerna», återtog han skämtsamt.
»Vill du höra hvad jag hade att berätta?»
Nu var det han, som slog ned ögonen; men hon
klappade honom uppmuntrande på handen, och så
fortsatte han:
»Jag har friat till Maria Grtin och fått hennes
ja . . . jag är så lycklig, så lycklig! Blif nu bara inte
missnöjd!»
»Missnöjd!» sade hon rörd och slöt honom i sin
famn. »Käraste gosse, du har aldrig gjort mig annat
än glädje, och detta rågade måttet. Allt hvad jag
en gång väntade och hoppades af Einar, det har du
uppfylt.»
Fram på eftermiddagen räknade Regina silfret
och läste m det, poleradt och opoleradt om hvart
annat.
»Hon är alldeles kollrig!» sade tjenstfolket.
»Nå, hur blir det, mamma?» frågade Ludvig, då
han kom hem från kontoret.
»Kan du svära vid din heder, att du menade hvad
du sade om att hans stycke möjligen inte skulle bli
omtyckt?»
»Det kan jag.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
