Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framför sig, till hvilket han aldrig gått utan en bön
om tid att hinna och nåd att kunna fullborda det,
blef det sorg i vida kretsar och sorg i hemmet, där
han gjort så litet väsen af sig, men omedvetet varit
själfva det sammanhållande elementet.
Man och hustru hade långe gått skilda vägar
och blifvit mer och mer främmande för hvarandra;
men när deltagande och hyllning från alla håll
strömmade den efterlefvande till mötes, vaknade hon upp
till insikt af hvad hon ägt och förlorat och sörjde
som de, där intet hopp hafva.
Tiden läker alla sår och fortast dem, som ej
gått längre än till ytan.
Öfverlägsna naturer lägga också, utan att veta
eller vilja det, tryck på en omgifning, hvilken
anstränger sig att komma på samma nivå — men
misslyckas.
Under ett sådant tryck hade professorskan
Wol-mer lefvat, och när det var aflyftadt, ville hon taga
igen skadan och njuta den frihet, rikedom och
oberoende ha att gifva.
Och hon njöt och kunde inte alltid värja sig
för den önskan, att hon återfått sin frihet några år
förr, då lifvets alla möjligheter stått henne till
buds.
Om hennes ålder visste ingen rätt besked, men
det hviskades om, att hon vore flera år äldre, än hon
ville låta påskina.
Vacker hade hon varit, och vacker var hon ännu
och lika skenbart bibehållen som en under glaskupa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
