Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— längtan att vara som andra, vara lika ung till
sinnet som till åren och kunna nå fram till glädje
och lycka.
Hon lyfte sitt hufvud, nickade omärkligt —,
liksom i hemligt samförstånd — till faderns bild
och återfick det glada jämnmod, som kännetecknade
henne.
»Ett vackert par om inte annat,» tänkte hon,
medan ögonen pröfvande fåstade sig vid Eolf, hvilken
låtit så pass tala om sig som läkare, människa och
salongshjälte, att hon blifvit en smula nyfiken på
honom — oafsedt att han antagligen skulle bli hennes
svåger.
Medan hon iakttog honom, kom hon alltmera
på det klara med att han inte var vacker, men att
det fanns något i hans utseende, som liksom höll
fast ögonen eller tvingade dem att återvända till hans
person.
Själfva hufvudet med det glänsande mörka håret,
hvilket låg alldeles slätt och öfver pannan reste sig
i en hvirfvel, ägde karaktär och öfverensstämmelse
med det skägglösa ansiktet och de skarpskurna
anlets-dragen, de snabba rörelserna och den spänstiga, litet
slingrande gången. Men i munnens vekare linjer
låg en motsägelse, som väckte undran.
Han var både skicklig och human, sades det.
Men att hans lifsgärning — i hvilken den mänskliga
jämmern aldrig upphörde att tona in — kunde låta
sig förenas med det nöjeslif han förde, ansåg hon
liktydigt med tjänandet af tvenne herrar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
