Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blommor, frukter, böcker och styrkande ord? Med
blickens solsken och uppenbarelsen af sin
personlighets innersta väsen?
Då hade hon gått under!
Eller hade hon gjort det ändå, om hans
människokännedom ej sagt honom, att hennes natur var sådan,
att det aldrig kunde bli henne nog att taga emot
utan att gifva igen.
För att hon skulle få tillfälle till båda delarna,
blottade han sitt inre och lät henne förstå, hur litet
han passade in med sin omgifning, och hur ensam
han kände sig.
När hon märkte, att hennes barnahand kunde
smeka bort det dystra uttrycket i hans ögon eller
hennes munterhet locka fram hans, blef hon
uppfinningsrik i konsten att förströ honom, samtidigt
med att hon — utan att veta det — stafvade sig
allt längre fram på den svårlärda läxan att glömma
sig själf för andra.
Men sedan han var borta?
Hon ryste till som vid en inre frossa. »Så
ensam som jag var han aldrig,» suckade hon, böjd
liksom af en nedtryckande hand.
Viola kom instörtande, andfådd och tillrufsad
efter dansen.
»Man frågar efter dig. Doktor Bille skall sjunga,
och det finns ingen, som vill ackompanjera. Han
säger nej, förstås! Men vi vet ju, att han gör det.»
När Hedvig kom in i salongen, stod han framme
vid pianot med ett häfte noter i händerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
