Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»De ä fingern. De värker, så ja mister vettet,»
sade han och sträckte fram en med linneklutar om*
virad hand.
Han var blek som ett lärft och bet ihop tänderna
för att ej jämra sig. Men hvad som ännu mer än
denna själfbehärskning tilltalade Rolf var hans sätt
att begära hjälp — människa af människa utan alla
bitankar.
»Hvarför har ni inte kommit förr,» frågade
läkaren häftigt, då han rifvit af bandaget och fått syn
på den uppsvällda, rödstrimmiga armen.
»Våran doktor har plåstrat mä mej, men han
ä gammel å orfimist, di säjer. Å när ja sen hörde,
att doktorn här ä så slängd te å bota folk, satte ja
mej på ängfartyt å for hit.»
»Hvarifrån är ni då?»
»Från Soltången, kan veta.»
Rolf skakade på hufvudet. Platsen var honom
fullkomligt obekant.
»Hur började det? Hvad fick ni i fingret?»
»En makrillkrok, kan tänka.»
»Sjöman således?»
»De förstår sej.»
»Och ert namn?»
»Bengt Hasse.»
Det gladde och smickrade Rolf, att hans rykte
nått ut till folk och orter, han ej kände. Dessutom
intresserade mannen själf och det svåra fallet. Att
det gällde lif och död, var utom allt tvifvel.
Ögonblicklig operation var af nöden, om blod-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
