Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och Bengt berättade om stormar och
skeppsbrott, om lyckade fisketurer, djärfhet, lifsglädje och
dödsförakt, medan Rolf allt som oftast kände
vikingablodet strömma genom ådrorna, men ännu oftare
behaget och tryggheten af kammarvärme och hvila
efter slutad arbetsdag.
»Låt mig nu veta lite om edra egna
förhållanden,» bad han då skildringarna hotade att bli allt
för hårresande.
»Gärna de. Vi ä två bröder. ’Bröderna Hasse’,
di säjer. Å hva mej anbelanger bor ja hemma hos
mor, när ja inte ä ute på fiske — som ä mest året
om. Far ble borte, han, i en helvetes storm i
Spanska sjön, di kallar. Men mora sitter där ho
sitter i si stuga å han, Per, å ja, löste ut våran
arfvedel. Mina pänga ha flugit som så,» han reste
sig upp i sängen och blåste med läpparna som för
att släcka ut en ljuslåga. »För min tanke ä, att
di ä gjorda te å springa, å att en ska lefva mens
en kan.»
Det glimmade till i Rolfs ögon, medan något
likt ånger öfver att han satt här och lät tiden gå
sig ur händerna sköt upp inom honom.
»Lefva medan man kan.» De orden hade han
mer en gång sagt sig själf.
»Nå än Per då? Hur sköter han sig,» frågade
han för att komma på andra tankar.
»Den smulgråten kan ingen bli klok på. På
långfart ä han änna jämt å borte ett par år i sänner
i blann, så en inte stort ser te’n. Men pänga har
42’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
