Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon stod vänd ifrån honom, träffad af bitter
heten i hans ord och tonfall.
Men när han såg det böjda hufvudet och den
något hopsjunkna gestalten, öfver hvilken en slapp
viljelös trötthet smugit sig, fattades han af längtan
att taga henne i sina starka armar och lyfta henne
öfver jordens alla stötestenar.
»Ni är i alla fall en oartig värdinna. En kopp
te kunde ni åtminstone bjuda på,» sade han för att
gifva henne annat att tänka på.
Det kom fart i henne och eld under teköket.
»Sätt er här bredvid mig och låt oss leka
hemlif,» bad han, då han tog koppen ur hennes hand.
Hon rörde sig så mjukt och såg så husmoderligt
viktig och lycklig ut, att känslan af att alltsammans
var en lek och aldrig ämnadt till annat grep honom
likt otillfredsställd längtan eller smärtfylld saknad.
»Fröken är kommen,» anmälde husjungfrun.
»Bed henne vänta ett ögonblick.»
»Så får jag väl gå då,» sade han och reste sig
motvilligt. »Men det må ni veta, fröken Hedvig,
att jag afundas henne, som nu kommer, afundas
flickorna ni sjunger med — afundas alla, som få
vara i er närhet.»
»Och ändå .. .?»
»Ändå dröjer det kanske, innan jag kommer igen,
menar ni. Det är möjligt — men jag gör det.»
¥
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
