Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade ett tomrum öppnat sig omkring honom, i hvilket
han krympte tillsammans till ett intet.
Med den dofva rufvande smärtan öfver att stå
inför något oåterkalleligt, som aldrig kunde göras
om, och möjligen ha ett människolif på sitt samvete,
blandade sig förödmjukelse och vrede. Ty hur kunna
glömma eller öfvervinna den bittra smäleken att ha
stått inför Hedvigs ögon som en straffad skolgosse,
utan att finna ord till sitt försvar.
Ett bittert, hårdt leende krusade de
sammanpressade läpparna.
»Hvad annat har jag väl att göra än att byta
kall, när jag inte tror på mig själf och inte har den
rätta viljan,» sade han sig i förtvittans vrede.
Den guldstickade fjäderbaretten, hvarmed han
smyckat sig på teaterföreställningen, hvilken fått
plats bland de andra troféerna, föll honom i ögonen,
och med detsamma var det, som hade han från ett
dunkelt rum trädt ut i fullt dagsljus. Ty nu först
blef det honom klart hur illa denna dräkt, såväl som
det lif han fört, passade tillsammans med det kall
han valt och en gång i sitt hjärta svurit att offra
sina bästa krafter, och som sannerligen mer än något
annat fordrade ett antingen — eller.
I denna stund syntes det honom, som hade han
fått ett fläckfritt baner att föra högt i sin hand och
— sudlat det.
Han gick fram till moderns porträtt.
»Nu, mor, har du fått mig så liten och ringa
som du ville,» sade han och såg henne rätt i ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
