Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Tror du ja har sett nån ann än dej, sen ja
kom hit in, kanske?»
»Än ho, Hilda, då?»
»Var nu inte dom.»
Förmiddagskaffet, hvilket — liksom
eftermiddags-trakteringen af samma sort — hörde till
dagspenningen, kom in i stora kittlar, och snart sutto de
olika arbetslagen på plankstumpar, tomtunnor, pallar,
målkärl — eller hvar det föll sig — med
kaffekoppar och doppbröd i händerna, medan skratt och
prat ekade genom salteriet.
»Kom hit, Bengt, å få dej en tår,» ropades det
till honom från så många håll, att han blef villrådig.
»Tackar som bjuder, men Moran väntar,»
svarade han och gick mot dörren, där Elin satt afsides
från alla andra.
»Möt mej på körrgårn, när sola går ner, ja
har nånting åt dig,» hviskade han och skyndade ut.
Inte många steg inåt fiskläget hade han kommit,
då han tvärstannade och utstötte en svordom. Inte
var det något vackert uttryck i ögonen, heller, när
han såg upp till byggnaden, som reste sig framför
honom.
»Jäkeln annacka,» svor han till och blef
stående med händerna i fickorna och mössan på nacken.
Så länge det där bygget — som från första
stunden varit honom en nagel i ögat — stått där utan
brädfodring och skorstenar med förspikade tomma
fönsterlufter, hade han nästan glömt att det fanns
till. Men medan han varit borta, hade det syn-
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
