Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mest i farten voro dock Hilda pä Kvarnbacken,
hvilken var starkt i karltycke, och Elin Holm,
som inte var vacker men mjuk och finlemmad och
vann hjärtan genom sitt granna hår och betagande
leende.
Undanstucken bland åskådarna på bryggan stod
Per Hasse med mösskärmen neddragen öfver ögonen
och ansiktet i skugga. Hela aftonen hade han stått
så utan att tilltala någon, krampaktigt hållande sig
fast vid räckverket, färdig att tränga sig fram och
ständigt dragande sig tillbaka i försagd, ängslig
obeslutsamhet.
Om han blott kunnat dansa likt de andra!
På en gång var det, som hade någon eller
något tvingat honom fram, och i detsamma försvunno
alla betänkligheter.
Hur det tillgått, visste han inte, men inom ett
ögonblick hade han armen kring Elins lif och svängde
rundt med henne, hvarf efter hvarf.
Att han inte kunde dansa, ägnade han ingen
tanke. Det enda han mindes eller visste var, att
han höll henne, som han tänkt på sedan tre år
tillbaka, i sina armar.
Själs- och kroppsrörelse gjorde honom yr och
fallfärdig, men medan mörker omtöcknade hans syn
och dånande klockor ringde för hans öron, fasthöll
han hennes hand med ett hårdt grepp.
Hon försökte lösgöra handen, men utan ett ord
drog han henne med sig framåt vägen — rakt bort
till bygget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
