Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Mej ha du la sett sen ja va lita.»
»Sett å se ä inte desammer. Förste gången ja
så dig me seende ögon va, när du geck fram för
prästen å håret ditt flöt omkring dej som på en
gallionsbild, du vet. Eller som på Guds heliga
moder, sådan hon utmålas i körkera utomlanns.
Stämman hade fått en vek, ömhetsmättad klang.
»Smal å slank va du, å osköldi i ögona.»
Han blundade, som för att utestänga allt annat
än en kär, väl förvarad erinring.
»Sån har ja sett dej, när ja har vellat, å sån ä
du än i da.»
Han strök med tafatt blyghet öfver det
gyllene håret.
»De ä e ren olöcka, att du inte länger har’et
hängannes.»
»Låt mej gå,» bad hon ängsligt och drog sig
tillbaka.
»När ja har sagt hva ja vell å fått ditt svar.»
Öfver Solrännan, ända bortåt inloppet och
ledfyrarna spände månen en blänkande, rörlig bro, och
emot klippfoten plaskade vågorna med afmätta
sugande böljeslag.
»Samma stunn ja förgapa mej i dej,» återtog
han, »lofva ja mej själf, att du skulle bli min, å
ingen anns.»
Hon försökte af bryta honom, men han gaf henne
intet tillfälle därtill.
»Samma år la ja grunna te huset här. Andra
år’t reste ja stommen, å nu står de där så godt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
