Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Himlen hängde tung och regndiger öfver det
vräkande gråblå hafvet, och det var, som hade de
små stugorna bleknat i färgen och trängt sig ännu
närmare tillsammans i känsla af att onda tider
stundade.
En ångare var att vänta, och bland den mer
än vanligt talrika hopen af mötande nere på
ångbåtsbryggan var Bengt Hasse hufvudpersonen.
»Jo, jo, men,» sade han viktigt och visade väl
för tjugonde gången fram brefvet, han höll i handen,
»de ä den sammer. Å här skrifver han å ber mej
segla’n i snipa mi, som ja lofva’n en gång. Hva
som ska ske, de sker de ser en. För Rolf Bille
står här mä stora bokstäfver å så sto de på
dörrplåten, han ses, mä.»
Han lät brefvet sjunka och såg sig omkring,
liksom för att taga mått af omgifningarna.
»Visst ä här bra för den, som ä hemmavan,
kan tänka,» fortsatte han. »Men att han, som hade’t
så falia rart å bodde i ett slott, liksom, flöttar hit
ut, ä fast otrolit. Att de ä nån uträkning mä’t, kan
en förstå, men hvecken lär ingen grunna ut.»
Ångbåten var försenad genom den starka
sjögången, men nu syntes en rökstrimma bakom skären.
»De ä godt för honom, må tro, å ha mej, som
han ä känd mä,» återtog Bengt beskyddande, »å
godt ja ä hemma nu å kan hjälpa’n mä lite å
hvart.»
»Väl för oss mä, kan tro, te å få en så frack
doktor, som du säjer,» inföll en af de närstående.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
