Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eskorterat läkaren under ideligt tal om egna och
andras krämpor, om hur välsignadt det var, att han
kommit, och hur illa det varit beställdt med hans
företrädare.
»Ja skulle la hälsa’n välkommen, ja mä,» sade
moran och räckte fram handen.
Där hon stod uppsnyggad och rentvättad,
liksom när hon väntade Per, gjorde hon ett godt
intryck.
»Är det mor Hasse, kanske,» gissade Rolf.
»Jo, jo, men! Å nu skulle ja la tacka’n för ’
han doktorera son min så regalt å önska’n all
Herrans välsegnelse. För de ä som så, att uta den kan
en inte re sej— ä en än så lärder — liksom en stört
inte kan sejla — ä en än så skickeli — utan dom
ledfyrarna därute.
»Tack!»
»Å en sak te vell ja sia,» tillade hon med
hög-profetiskt eftertryck. »Han ä inte värst gla te sinnes
nu. Men han ska bli’t. Sanna mina ord.»
Moran hade gått ner till bryggan af ren
nyfikenhet på den nye läkaren och var i det hela
belåten med hvad hon sett.
»Den rider ingen på näsan,» sade hon, när snipan
var ett stycke från land.
»Skulle önska han inte va så stränger i ögona,»
svarade Olagus betänksamt.
»De ger sick! Han ä alldeles för onger te å
gå å stura. De ä bara gammelfolk, som håller i
mä sånt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
