Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans ansikte hade blifvit helt allvarligt.
»De kunne annars vart bra te å ha hatt honom,
Kransen, mä ombord i kväll,» återtog han med en
glimt af humor i ögonen.
»Hvilken krans?»
»Kalle Krans, vet ja. Han som kan näpsa
vågera, han säjer.»
»Men ingen tror.»
»Säj inte de, så han hör’et, för han tror på’t,
som om de vore kungsord, å berättar’et för hvem
som vill höra på.»
»Hur var det då?»
»De låter stort ingenting, när en inte ser en
framför sej, den vasen, i all sin grömhet. Annars
va de som så, att de lär blåst en ren helvetes
därute i Nordsjön, som en vet de gör, å att lite hvar
trodde de skulle bli slut mä ens. Ja ska min själ
tala ett ord mä styrelsen där oppe, ja, skulle han
ha sagt å gått fram i förstäfven å bredt ut armarna
sina.»
»Nå hvad kunde han ha att säga, dä?»
»Så, så! Lugna dej, Gud fader, sa han, å de
va som å slå olja på vattnet, de, så stillt ble de.»
»Nå, han är lycklig i sin tro.»
»Han hannlar annars mä hummer å ostron, sen
han blit sjukli å inte kan ge sej te sjös. Å inte
ä han buskablyg, inte, för en gång föll de på’n att
han skulle skänkasa kongen en slump ostron, mens
han va i Gytteborg, kan tänka. Stögg å se på ä
han, Kransen, som sanninga ä, å kammarherrn —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
