Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VII.
En orolig sälle, som litet hvar fraktade och
gick ur vägen för, var vandrare Lars eller
Fanten, som han också kallades, därför att
han troddes ha zigenarblod i ådrorna.
Hvar som helst och när som helst kunde man
möta honom — ty det var, som hade han haft eld i
blodet och aldrig kunnat hålla sig stilla — men ingen
blef glad öfver det mötet.
Välvuxen och grann var han att se på, men
skrämmande mörk i ögonen och en slagskämpe utan
like, som gifvit både präst och länsman att göra.
Hade han druckit, var han rent af ohandterlig,
men både dä och annars lika snar till vrede som
hafsvinden till att krusa den blanka vattenspegeln.
Det hviskades om att han suttit inne. Tala
högt därom gjorde ingen och knappast fanns det
väl någon, som fick en så höflig hälsning eller så
vänliga, varliga ord som Panten, när han kom med
bössan eller påsen på axeln, vandrande fram pä öds-
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
