Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trakterna,» frågade Rolf, som stod framme hos Svarten
och försökte lugna det skälfvande djuret.
»En ä lite hvar stans. Hilda på Kvarnbacken
skulle hit oppåt ett slag, å så la ja följe.»
»Det var min lycka det.»
»Å att ja hade denna häringa å narra dom mä,
må tro,» svarade Bengt och visade fram
hvisselpipan. »Ja följde ätter, kan tänka, för å se hva dom
skulle ta sej för. A så när hästen liksom skria ätter
hjälp, visste ja, hur de va fatt. När di sen hörde
låten min, trodde dom att det var ett stort följe —
eller länsman själf, kan veta.»
»Hvilka var det, tror du?»
»Vet nån de, som di spökat te sej.»
Rolfs öfvertygelse var, att Bengt trodde
detsamma som han själf, men inte ville spela
angif-vare — det ville ingen, när det gällde Fanten.
»Fort opp i åkdonet nu,» återtog Bengt. »Di
kan komma igen, när di får besinnat sej.»
»Hur är det med svedan under bröstet nu,»
frågade Rolf, när han kommit upp i kärran.
»Tackar som frågar, ja har inte smakat start,
sen ja så doktern sist.»
»Du är en hel karl, Bengt — när du vill.»
När Rolf nalkades Angbacken, märkte han redan
på långt afstånd, att det lyste ur alla fönster, som
vid en fest. Hvarför kunde han ej tänka ut, men
när han såg det vänliga ljusskenet, greps han af en
nästan öfverväldigande glädjekänsla. Det var hans
xhem, detta, hans oansenliga lilla hem, som väntade!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
