Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta undrade moran inte på, ty i hennes ögon
var Bengt vackrare och förmer än någon annan.
Och så lik fadern, hvilken — så illa det var —
varit hennes lifs stora kärlek.
Mannen hade ju varit bra han också, på sitt
sätt, men allvarlig i ögonen som Per och inte för
dans och rolighet af något slag liksom hon själf. —
Och så det, att han varit så mycket borta.
Bengt var ute med de andra nu på den vanliga
fisketrippen i Nordsjön strax före påsk, och var det
tomt efter honom, var det också lugnt. Och så
lugnt sedan, att Per var borta och väl inte skulle
låta höra af sig på långliga tider.
»Ska låta kärleken blåsa bort ute te hafs, kan
veta, som fler än han har försökt sej på,» mumlade
hon och stirrade betänksamt utåt sjön. »De går å
de går inte,» fortsatte hon. »Men å tänka på, hur
de skulle biet, om brödera kommit ihop om samma
tös, å en ann hade fått stått emellan...»
Hon reste på sig och tog en duktig pris snus.
Det blåste kallt här på trappan. Hon kände det
först nu.
»A hvecken å dom, som hade fått’na, hade de
vart lika ledt,» återtog hon småmumlande, medan
hon gick framåt vägen. »Bengt skulle ja la unnt
å fått den han håller kär. Men ett elänne hade de
biet, å rent väl den däringa Hilda kommit i väjen.
För ho ä bara ett fanteverk, som ränner kring läjet
å slamsar, så de inte liknar nån sort. Sånt däringa
rogar en karl, kan veta, men inte blir de allvar å inte.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
