Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elin stod och såg på, blef uppbjuden men sade
nej, tills Bengt fått syn på henne och också kom
fram.
Det var något hos henne, han inte kände igen.
Något nytt, lockande, som gjorde henne oemotståndlig
och honom osäker.
»Vell du dansa ett tag mä mej,» bad han ifrigt
och ödmjukt på samma gång.
»Ja har sagt nej te alla andra,» svarade hon
och log mot honom med mun, ögon och kindernas
gropar.
Dragspelet klämde i med ny fart, och han lade
segerviss sin arm om hennes lif.
»Nej du,» sade hon och drog sig lekfullt
tillbaka. »Inte förr än vi har kommit te tals om lite
å hvart. Vell du, så går vi ett slag längs stranna,
som vi har gjort förr, du minns.»
Han stod tveksam med en oklar förnimmelse
af att det, när allt kom omkring, inte var någon
lustvandring hon bjöd på.
Då log hon emot honom på nytt och vek in
på den nötta strandstigen, hvilken ledde in till ett
grönskande krypin, där de träffats ofta nog i smyg,
och nu följde han motståndslöst.
När de hunnit ett ställe, där vägen gick
alldeles utmed vattnet, och voro utom synhåll,
tvär-stannade hon och vände sig om. Och nu var det
inte längre den veka, blyga flickan med det trolska
leendet, han såg framför sig, utan en kvinna, ur
hvilkens gnistrande ögon och skälfvande anletsdrag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
