Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte finns där, eller om de brister,» ropade moran,
medan tårarna trängde fram i de gamla ögonen.
»Ja ska fara varlit mä na — å ge na ti.»
»Om du finge stanna hemma ve, ja?»
»De ä nu mi tro, att om en tänker brinnanes
på en mänska, drar en henneses tankar te sej
liksom. Å så kan de komma ett bann, I mor, som
binner samman man å kvinna — rent olöslit töcks
de mej — barna menar ja.»
Moran skakade på hufvudet i skälfvande smärta.
»Å nu ska du bli go mot na, mor. De får bli
af-betalninga de, för hva du ä skyldi mej — å far min.»
Modern hade inte haft reda på hvad sonen vetat,
eller inte vetat, om det förflutna. Nu förstod hon,
att han kände till alltsammans.
Hon hade ingenting att svara, men när han
gått, stod hon kvar, medan de tyngsta tårar, hon
någonsin fällt, banade sig fram öfver de fårade
kinderna.
Per lefde i ett rus af brådska och sällhet.
Så godt som med hvarje ångbåt kommo möbler
och husgeråd eller kistor med ett brokigt innehåll
af mångt och mycket, samladt i bidande längtan
och bäfvande förhoppning, att det skulle komma till
användning en gång, och själf ville han ordna
alltsammans, utan annan hjälp än den nödvändigaste
handräckning, när det gällde flyttandet af tunga,
skrymmande möbler.
Det tog dagar och det tog veckor, innan han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
