Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fiskerihandtering och all annan näring låg nere,
som om den aldrig funnits.
Det var femte söndagen efter Trefaldighet, som
har till text »Det stora fiskafånget».
Kapellpredikanten, hvilken föreföll både äldre
och strängare än han var, var framför allt en
ödmjuk man, som ej begärde något bättre än att i
all enfald kunna tolka Herrans ord och göra sig
förstådd.
Här var också hufvudsaken — det insåg han
mer än väl — att underordna sig själf och tala
okonstladt och lättfattligt.
Så noga kände denne lärare också sina åhörare,
att han visste hur pass snart männens ögon blefvo
sömntunga och kvinnornas spelande vakna på allt
omkring dem, och att det var bättre gifva dem
några kärnfulla ord att taga med sig hem och lefva
på än långa tal, hvilka de ej ens bjödo till att fatta
och beakta.
»Somliga år eller tider kan fisket slå till
bättre, andra sämre, det veta vi bäst,» sade han.
»Och så är det också med fiskafånget för Guds rike,
i hvilket vi alla — unga och gamla, män och kvinnor
— kunna och böra taga del.
Den förste och störste människofiskaren var
Herren Jesus själf, i hvilkens spår lärjungarna sedan
följde,» fortsatte han. »Människofiskare äro särskildt
Guds ords förkunnare, de där fått det heliga kallet
att draga själar till hans rike, liksom lärare,
lärarinnor och framför allt föräldrar. Men sådana fiskare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
