Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knappast märker ’et å inte sargar sej.» Det var
hans behållning af dagens text.
Hvad Elin hört, hade dragit henne förbi som
i en dröm, och när hennes ögon oförvarandes föllo
på Bengt, då han lämnade sin plats, var det slut
med andakten.
Hon blef varm, och hon blef kall. Kände sig
illamående och lutade hufvudet mot bänkranden.
Per såg också detta och kallsvettades han med,
men kom till besinning, öppnade de sammanbitna
tänderna och tvang sig till att eftersäga hvarje
prästens ord — hvilket var liktydigt med att utdrifva
djäflar, tyckte han.
Lika säkert, som att männens antal var
försvinnande litet jämfördt med kvinnornas, var det
för öfrigt, att deras andakt var större.
Nu ljöd psalmsången på nytt gladare och mera
frigjord, liksom efter fullbordandet af en ålagd
skyldighet, och nu vågade kvinnornas ögon sig helt
oförtäckt ut på upptäcktsfärder både hit och dit.
Bönerna för det kungliga huset och dess höga
anförvanter, för ämbetsmän och krigsmakt, för frukten
på jorden och mycket annat hade förklingat så godt
som ohörda, och predikstolen stod tom.
Men från altaret ljöd församlingsherdens röst
varmare och innerligare än någonsin.
Det gick liksom en stormil genom kyrkan
böjande alla hufvuden — helst kvinnornas — och
tvingande fram tårar i deras ögon och brinnande
andakt i hvarje hjärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
