Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVII.
Elin hade tagits med storm och så att säga
öfverrumplats.
Ingen kvinna är känslolös för att se sig
omfattad af en stor kärlek, men känsligare än andra
är den, hvilken nyss lidit smälek af sin älskade.
Ty på samma gång hennes hjärta liknar en
obe-styckad fästning, känner hon sig dubbelt hedrad och
liksom återupprättad inför sig själf genom den
värdefullare gåfva, som står henne till buds.
Mycket hade dessutom lockat Elin. Åsynen af
bygget och tanken på att få bo där. Önskan att
bli oberoende och slippa skrika — och skrika om
igen — i mosterns öron utan att bli hörd eller
förstådd. Lusten att gå fin och nätt och slippa ifrån
salteriarbetet. Känslan af ensamhet samt begäret
att straffa och hämnas.
Men det må sägas, att i den stund, Per satte
vigselringen på hennes finger, hade hon ingen tanke
på hvad annat, han hade att gifva än den stora
227
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
