Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
möbler, husgerådssaker och prydnadsföremål voro
hennes. Men så småningom sjönko de i värde och
snart nog satte hon föga pris därpå, ty hvad annat
voro de väl än döda ting, ur hvilka inga minnen
talade.
Och hon leddes!
Hon saknade till och med mostern och
salteriet. Saknade handlingens frihet och tankens rätt
att spänna öfver vidder, hvilka på en gång blifvit
oloflig mark. Och dansen och ungdomsglammet,
hvarifrån hon var så godt som utestängd. Ty inte
tillkom det henne, den gifta kvinnan, att deltaga
däuti under mannens bortvaro.
Och nvad hade hon väl att uträtta och
ombestyra? När hon såg fiskarhustrurna med händerna
öfverfulla af arbete för man, barn och hem, afundades
hon dem.
Det fanns tvenne människor, hon fruktade.
Den ena var moran, hvilken såg på henne med
onda ögon och aldrig hade ett vänligt ord på läpparna,
den andre Bengt, för hvilken hon gick ur vägen, så
vidt möjligt var, men mötte om och om igen, när
hon minst väntade det.
Lätt var det ju inte heller att undvika
hvarandra på en så trång plats.
Han hälsade inte och vände bort hufvudet, som
ville han inte kännas vid henne, och det gjorde ondt
ända in i hjärtat.
»Kanske va ja för hasti å gjorde honom orätt,»
sade hon sig allt oftare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
