Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det kunde nog hända, det,» svarade Rolf och
klappade barnets kind, medan en smärtsam tanke
på all oafhjälpt nöd och allt obotligt lidande, som
fanns i världen, kom hans hjärta att skälfva.
När han slutat ronden och höll på att
des-inficiera sina händer, erinrade han sig telegrammet
och fick brådt att bryta det.
Det innehöll blott några ord, men han läste
dem om och om igen, och, medan han så gjorde,
strålade hans ansikte upp på samma sätt, som ett
landskap då solen plötsligt bryter fram genom molnen
och kastar sitt ljus däröfver.
Det ringde på telefonen, men för honom fanns
intet annat till än papperet, han höll i handen, hvilket
han alltjämt läste, liksom hade det gällt tydandet af
en schifferskrift.
»Mamma fått ett nytt anfall. KomI Ni är
den ende i världen jag litar på.
Hedvig.»
Det ringde allt ifrigare, och sköterskan
störtade in.
Hvad som talades och svarades hade han ingen
aning om, men fick snart nog veta.
Elin Hasse var i barnsnöd, och jordemodern
ville inte ta på sitt ansvar att förlösa henne, ty det
gällde lifvet.
»Säg att jag kommer,» sade han, medan
tankarna irrade till hvad han hade att ordna och
ombestyra före aflärden.
Det första var att ringa upp närmaste distrikts-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
