Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då och då grep han ett fastare tag i kärrarmen
och bet ihop tänderna, medan de dystert glimmande
ögonen stirrade ut i mörkret liksom ville de klyfva
det. Men aldrig glömde han att mana på Svarten,
bredvid hvilken han halfsprang framåt vägen.
Intet ord växlades, och hvar och en tänkte på
sitt, men allt emellanåt frågade sig de båda männen,
om det skulle bli möjligt att segla ut — eller var
rätt att försöka ens?
Och svaret kom än i en hårdare vindstöt, än
från telegraftrådarna, på hvilka stormen spelade ett
ängslande furioso, medan en och annan sprang af
med ett klingande ljud.
»Raska på, Svarten, vi ä framme änna mä ett,»
sade Bengt och drog ett lättande andetag.
Hästen lyfte på hufvudet och gnäggade till af
belåtenhet.
Vinden var inte mindre hård, men den kom på
bredare vingar och med dess stämma blandade sig
en ännu mäktigare.
Ej heller hade mörkret lättat, men det bröts
och tumlade tillbaka mot en framryckande
blank-svart massa, från hvilken millioner fosforglänsande
gnistor yrde och stänkte högt upp i luften och långt
in öfver stranden, där de fräsande sönderdelade
vågkammarna sjödo och bubblade likt kokande guld.
Tindrande, rödgula ljuspunkter från byggnaderna
rundt om mötte ögat, då kärran stannade nere vid
Djupviken och omringades af en svärm män och
kvinnor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
