Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för de hjälper inte henner därborte,» inföll Bengt
hetsigt.
»Skam dig å vara så hialösl Vore de bara du
å dina gelikar, som sto risken, skulle ja inte sia ett
ord om’et, för I har inte annt å vänta, än te å dö
på vannt. Men våran doktor — så ong å te så
möen välsignelse.»
Ingen hade sett Kransen så utom sig.
»När jag flyttade hit, visste jag hvad jag gick
till. Är det farligt, godt folk,» frågade Rolf vänd
till båtkarlarna.
Det blef några ögonblicks tystnad, då en hvar
i stillhet mönstrade de fientliga trupperna — vind
och vågor och mörker.
»Nå, hvad svar får jag?»
»De ä la inte så falit. Han låter kanske värre
än de ä.»
»Inga omvägar I Svara på heder och tro. För
är det omöjligt att komma fram sjöledes, tar jag
vägen öfver klipporna. Hjälp ska hon hal Olyckan
är bara den, att det tar så lång tid och kan bli för sent.»
Det blef med ens en hederssak, att doktorn
inte skulle behöfva taga sig fram i nattmörkret på
lifsfarliga vägar. Den skammen skulle inte drabba
dem, och nu bedyrade båtkarlarna med en mun,
att lika svårt väder hade de varit ute i och klarat
sig. Tordes doktorn, så nog tordes de.
»Kast lossl»
»Stå te rors du,» sade Bengt och lämnade plats
åt Nils Rörberg. »Ja ä inte stadi på hanna.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
