Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tomek Baran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Säg det? Sista tiden orka han inte alls
gå i dagsverke på herrgårn längre. Han kräktes
jämt och bara stöna och stöna — och så dog han
till sist kraken.
— Var doktorn hos dem?
— Äh — doktorer! Är det så att en skall dö, så
kvicknar en inte vid om en ock blev satt i gods och
gull opp till halsen.
— Nenej, det är nog sant det, gutår, Grzela!
— Väl bekomme! Och vems var felet? Jo så
sannerligen om det inte var käringens och grisens.
Han hade en sugga, en präktig gödsugga, och
skulle sälja’na, för han behövde slantar. Han gav
sig i väg med suggan, det vart snöyra, snön gick
honom till midjan, han fastna och han streta. Sen
åt han korv och korven satte sig på tvärn i’n, och
efter den betan vart han sjuk. Ifall han hade tagit
sig en sup, skulle vid Gud i himlen alltihop inte
ha bekommit honom en smul, men han drack inte
så mycket som ett halvt kvarter.
— Nenej, han var rädd för helvetet det skulle
bli i stugan, den stackarn.
— Just det ja. Annars är det bara skräp med
käringen hans, men nypor det har hon. Han bruka
få sina modiga slängar minsann.
— Gutår på er!
— Väl bekomme! Han skulle ha pryglat henne
tills det vart svart för ögona på’na, då hade han
fått sig en fogsam hustru, det säger Czerwinski.
— Det var ett sant ord ni där sa, fogde. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
