Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tomek Baran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
dare ... Hulda jungfru ... Drottning... mig och
mina barn befaller jag i dina händer, se till oss...
För vad som helst skall jag arbeta, bara jag slipper
ge mig ut och tigga, bara inte barna mina dör av
svält... Å heliga... heliga ... heliga... stönade
han och grät blodstårar.
Orgeln spelade en stilla, högtidlig hymn, som
purprade vågor rullade tonerna över hans huvud
och fyllde hans hjärta med helig bävan; prästens
röst hade som ett skimmer över sig och rörde
honom så djupt, göt en sådan frid i honom att
hans tårar runno allt stridare och allt stillare.
Altarets svartnade förgyllningar, böneviskningarna,
helgonens milda blickar, regnbågsdagern från de.
färgade fönstren, de gula ljuslågorna, det sakta,
liksom välluktsmättade bruset uppifrån orgelläktaren
— allt var så stort och ljuvt högtidligt att Tomek
sjönk allt djupare i stoftet för allmakten och mot
slutet av mässan inte längre kunde tänka en redig
tanke, bara suckade, kysste golvet och grät.
Han lämnade kyrkan med fördubblad förtröstan
och arbetshåg.
— Marys, sade han på hemvägen och saktade
stegen, ty flickan kom litet efter. Marys, jag tror
bestämt att Herren Jesus vänder det till det bättre
för oss, för det är som hans vördighet säger: liljor
och fåglar och de minsta små kryp har Jesus om-
sorg om, och skulle han då inte fråga efter män-
niskan, va?
— Joo det är nog säkert det att Herren Jesus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
