Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tomek Baran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
sig. Kom, herr trafikchefen. Det packet! Påken är
det enda som biter på dem.
De gingo ut på perrongen.
— Jag skall minsann klämma in revbena på dig,
din svinpäls, jag skall märka dig båd vind och
sned, din förbannade hund, mumlade Tomek och
en sådan orkan av vrede och hat for igenom honom
att svetten bröt fram på hans panna och han bör-
jade skälva i var led. Han kände en vild lust att
springa efter banmästarn, ta honom om strupen
och slå... slå... slå ... Men efter några ögon-
blick var anfallet över, han vände stationshuset
ryggen och gav sig i fyrsprång av hemåt.
I stugan fann han en mängd människor samlade
och Joziek redan döende.
Med ett vaxljus i handen låg gossen utsträckt
på rygg, stel som en pinne, och andades ross-
lande.
Folk från byn knäböjde kring bädden, gamle
Andrzej, kyrkvaktarn, läste litanian, och de andra
upprepade orden efter honom. Ansiktena voro
strängt högtidliga och ögonen hade ett uttryck
av lugn, liksom förstenad resignation. Den döendes
systrar gräto överljutt, och det låg en tragisk stäm-
ning över hela rummet strimmat av gula reflexer
från ljuslågorna.
— Jesus Maria! Jesus Maria! stönade Tomek
och stirrade stelt på sonens ansikte och slet sitt
hår i vanmäktig förtvivlan.
— Tyst, Tomek, tyst! När det behagar Herren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
