Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tomek Baran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
Det blev en veklagan och en gråt över all be-
skrivning.
— Tyst, gott folk, ropade Jagustinka och slog
upp dörren på vid gavel, var tysta åtminstone ett
paternoster, så att själen får flyga sin väg i still-
het och er jämmer inte håller den kva.r.
Det blev tyst, och strax därefter gåvo sig alla av
utom gumman.
Ända till begravningen var Tomek så nedtryckt
av alla sina olyckor, så förkrossad av sin förlust
att han dagarna i ände bara satt och hängde,
apatisk för allt. En järnnäve hade fattat om hans
själ, tyckte han„ och klämde den så ohyggligt att
han varken kunde röra sig eller skrika i övermåttet
av smärta.
Till graven gick han med och hade så pass
mycket sansning att han höll i kistan på den ristande
vagnen, men han stirrade frånvarande på män-
niskorna och det var knappt han hörde sången
eller trösteorden, som både prästen och annat folk
riktade till honom.
Det är döden som brer sig i mig, tänkte han,,
då han kände hur en sällsam stillhet och ro mer
och mer fyllde hans inre.
— Jag håller bestämt på och dör, mumlade han,
när han ensam vände tillbaka från kyrkogården,
ty prästen hade hejdat de andra och inlett ett ivrigt
samspråk med dem. Men Tomek brydde sig inte
om att lyssna, fast han hörde sitt eget namn ut-
talas. Han fortsatte sin ensamma vandring och
blickade än ut över de väldiga slätterna, där ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
